Chemel AB är ett litet bolag med sin verksamhet på Ideon Forskningsby i Lund. Bolaget har utvecklat en
metod för att mäta enzymaktiviteten i ett prov. Metoden kan användas både i forskarvärlden men också i
mer industriella tillämpningar som livsmedelstillverkning.
Principen är att en sensor förs ned i ett prov. Sensorn är kopplad till en speciellt framtagen apparat
som kallas för Chemel Sire Biosensor. Apparaten registrerar enzymaktiviteten och presenterar den som
ett mätvärde på en display. Mätvärdet är ett relativ-värde utifrån en känd referens.
Chemel utvecklade mätmetoder för olika enzymer i olika typer av lösningar och skapade ett mätprogram
som lagrades i Biosensorn. Programmet var av mycket enkelt snitt och kunde styras med några knappar
på apparatens framsida.
När en mätning skulle utföras, kalibrerades först apparaten. Därefter kunde en mätning utföras. Apparaten presenterade
det aktuella resultatet på displayen. Användaren skrev ner värdet och kunde därefter göra en ny mätning.
När apparaten var färdigutvecklad och började visas för potentiella kunder framkom flera önskemål om
vad apparaten skulle klara av. Det viktigaste var att apparaten behövde ett enklare och mer intuitivt
gränsnitt.
Ett problem med det befintliga gränssnittet var att apparaten var helt isolerad från datorvärlden.
Alla mätvärde måste noteras för hand in i ett datorprogram vilket både medför extra arbete och kan introducera
felaktigheter i mätresultatet.
Chemel vände sig till MOROTSmedia och inledde diskussioner om ett eventuellt Windows-gränssnitt. Det nya
gränssnittet skulle kunna styra apparaten och presentera mätvärden, samt lagra dessa i en databas. Dessutom
framställdes ett önskemål om att apparaten skulle kunna användas i mer automatiserade situationer, där
en programvara skulle kunna göra mätningar vid olika intervall och vidtaga åtgärder om mätvärdena hamnade
utanför önskade gränsvärden.
Efter en förstudie och diskussioner med Chemel, kunde MOROTSmedia presentera en applikation
som skulle klara av alla önskemål som presenterats. Det nya systemet byggdes kring en koppling mellan en
standard-PC och Chemels Sire Biosensor. Eftersom instrumentet ursprungligen hade designats kring en plattformsstrukturerad IC
med stöd för bl.a. seriell kommunikation beslutade vi att bygga vidare på den befintliga hårdvaran.
Ett komplett uppställt SIRE Biosensor system
MOROTSmedia gjorde tillägg till den maskinnära programkoden för att skapa möjlighet till tvåvägskommunikation,
där apparaten kunde skicka mätvärden till datorn, men även ta emot kommandon och instruktioner från densamme.
Ett Windows-baserat program utvecklades med tonvikt på enkelhet i gränssnittet. Programmet designades för
att kunna arbeta simultant med flera anslutna apparater och styra dessa individuellt. Systemet kunde användas
på två olika sätt.
Det enkla sättet var att manuellt kontrollera apparaten, antingen via datorn eller direkt på instrumentet, och
låta datorn samla upp alla mätvärden och även kontrollera att kalibrering utförst på rätt sätt. Detta var det tänkta
läget för en användare som använde apparaten sporadiskt för att utföra kontroller eller bedriva forskning.
För att klara av automatiserade processer, byggdes en skript-tolk in i systemet. Skript-tolkens "motor" var
Visual Basic Scripting Edition, vilket medförde att vana programmerar själv kunde skapa egna tillämningar
till systemet. För att förenkla för användare utan erfarenhet av programmering skapade vi en guide, som kunde
användas för att generera skript och visualisera dem.
Exempelskärmbild från PC-programvaran. Design av skript för automatiska mätsekvenser
Guiden kan användas för att enkelt skapa ett skript som till exempel genomför en mätning var tjugonde minut
och kontrollerar resultatet. Om resultatet faller utanför givna gränsvärden signaleras detta genom en alarmsingal.
Ytterligare åtgärder kan utföras såsom att anropa annan apparatur i processen - till exempel en fermentor som
kanske ökar temperaturen för att öka den för låga enzymaktiviteten. Hela processen skapades genom bara några
klickningar med musen.
Programmet färdigställdes hösten 2001.